I'm not giving up. I'm just starting over.

När jag tittar på den här bilden så känns det som år sedan jag såg ut sådär. Jag log för helt andra

saker, jag hade inte kommit ut för mina föräldrar ännu och var mitt uppe i ett stort hav av olika

stilar att blanda. Visst nitarna finns kvar, sidecuten finns kvar även om den lever sitt egna liv

men västen ligger längst in i garderoben och de svarta ögonlocken har ersatts med smala kajal

strek. Kanske är det bättre så? Kanske inte? Jag saknar ibland den gamla jag, men jag vet

att när jag är klar med den här förändringen som kommer jag vara den bästa utgåvan

av mig, och det är det som betyder något.