I'm not giving up. I'm just starting over.

Idag har jag packat ner de sista prylarna som kan associeras med julen, vintern eller nyår. Det kändes skönt att städa ut de sista minnerna från tvåtusentretton, och börja på en ny kula. De flesta kanske tycker att jag var tidig och att man ska vänta längre, men efter en någolunda jobbig morgon orkade jag inte med adventsljusstakar, stjärnor och glitter. Någon gång måste dem ut. De ligger på hyllan, i en låda tillsammans med allt som är rött. Det enda jag har kvar i fönstret är tre ljus som brinner för glatta livet de få timmar de har kvar. Vanilj, äppel och kanel dofterna kan jag stå ut med. Det var allt det andra som gick mig på nerverna efter flera veckor nu. 

 

Tvåtusenfjorton. Är det bara jag som har ett sug i magen? Både av ren glädje, och av rädsla. Förra året (bara det är ju helt knäppt att skriva) fyllde jag arton och blev vuxen enligt myndigheter och samhället. Men i år, då blir jag vuxen på riktigt. I år tar jag studenten, i år börjar jag jobba heltid om jag får jobb, i år flyttar jag förhoppningsvis hemifrån, i år åker jag till Australien och lever där ett tag. I år står jag på mina egna ben, utan någon annan. Herregud! Det är en blandning mellan spänning och ren förskräckelse när jag läser det där. Vet ni vad det bästa är? Om någonting skulle gå fel, så löser jag det. Jag kanske inte kan studera i Australien, och då tar jag det ett annat år. Huvudsaken var att jag försökte gå min egen väg, med mina egna ben, i mitt egna liv.

 

Bring it on, säger jag bara. Nu kör vi! Det här ska bli ett bra år fullt med äventyr! Jag tänkte dela med mig av mina nyårslöften senare.